izamarialinn

jag tror jag inte riktigt fattade förrän för nån dag sen att klassen inte längre är en klass..
jag tänkte på det när jag skulle sova, o jag började tillochmed gråta.

jag kan inte fatta att vi tjejer som var som ett gäng, inte längre går i samma klass.
jag kommer aldrig glömma våra härliga (och bråkiga) år tillsammans.

tänk dom rasterna vi alltid satt och drack te och pratade om killar och skit, om typ allt o alla ;)
och alla bråk vi tjejer gått igenom, nu såhär efteråt när man tänker bakåt så är det ju helt sjukt vad vi har bråkat. väldigt patetiska saker har vi bråkat om, och det är otroligt roligt att tänka tillbaka !

det är faktiskt jättehemskt att vårat bitchiga fast ändå underbara gäng kanske nu kommer glida ifrån varann, endel av oss iallafall ...
jag är iallafall en som glidit ifrån väldigt. pratar knappt med er.
och det värsta är, att om ni gör nånting tillsammans, som tjejmiddag tillexempel, så frågar ni inte mig för ni tror ändå inte att jag kommer få komma, var det en som berättade.
eller så vill ni helt enkelt inte ha mig där. det vet jag inte ..  

men aja, ska fortsätta.
fast egentligen vet jag inte vad jag vill få fram. jag behöver bara skriva av mig.

min mentor sa till mig i mitten av nian, när jag sa att jag längtade till sommarlovet, att det inte alls skulle vara lika skönt och så som man trodde, utan det skulle istället bli alldeles tomt.
den känslan kom inte , förrän nyss..
jag kände mig verkligen tom och ensam. känslan lixom sköljde över mig.
väldigt sorgligt faktiskt...

men ni tjejer, ni vet vilka ni är .. jag vet inte ens om ni läser detta, men det spelar inte så stor roll, jag vill bara ha sagt att jag älskar er.
och det är synd att behöva glida ifrån varann.